Jag studerar dig..

Hmm...Nu laddar han visst om..Ansiktet börjar anta den där märkliga rödblå färgtonen som indikerar att han dragit in flera kg luft i sina små lungor. Försöker stänga av mina hörselggr med mental tankekraft men lyckas inte. När vrålet kommer så skär det genom ben och märg och jag blir alldeles stel.
Hur i helvete kan ngt så litet vråla på det där sättet utan att det är ngt allvarligt fel??? Jag begriper det inte.
Pratade med en överpedagogisk bekant som upplyste mig om att " Jonathan just nu upptäcker sin egen röst".
Och för all del.. Så kanske det är . Problemet är bara att jag är ganska övertygad om att hela byn just nu upptäcker hans röst.. Kanske till och med hela komunen.
Det är olidligt. Det handlar inte om ett eller ett par vrål om dagen. Det handlar om ett eller ett par vareviga vaken minut!!! Och då kan man ju tycka att han borde ha fattat att han har en röst vid det här laget???.. Eller??
Roger frågade nyss om jag såg fram emot att åka på jobbet och jag svarade att näää då älskling. Jag saknar er innan jag ens hunnit ut ur byn.
Jag LJÖG!!!
Fy för mig.. Men de där jäkla vrålen tar knäcken på mig. Han låter som en mistlur som larmar vid varning för krig. Som en levande brandvarnare..
Hmm... Jag studerar dig.. Äntligen verkar luften i dina lungor sina och du ser helt normal ut igen.. En söt och normal baby som jag älskar mer än allt..skratt..
Vad knäppt man kan tänka emellanåt??? Klart som fan att han ska få upptäcka sin egen röst.. Måste ju vara hur häftigt som helst..
Skit oxå.. Nu laddar han om...
Måste komma ihåg att införskaffa ett par hörselproppar..

//M