Har inte kunnat sova alls inatt. Vrider och vänder på mig och tankarna flyger och far om vartannat.
Har kommit fram till att avtalet med vår herre inte längre gäller eftersom operationen i dagsläget är en flopp.. Detta innebär i stort inte mer än att jag svär igen. Däremot är jag öppen för att sluta en gång till om han tar tag i problemet.
Skämt å sido..
Detta är bland det tuffaste jag varit med om. Känner mig helt handlingsförlamad.. Vad ska jag göra?? Något vill man ju bidra med.
Jag går omkring på lass och leker läkare, presenterar diagnos efter diagnos utifrån ngt jag googlat fram på nätet och väntar på att ngn ska nicka bekräfande och säga att: Joo, så kan det nog vara.
Det har inte hänt ännu och jag antar att jag bara är en i mängden av alla hysteriska och desperata anhöriga som sjukhuspersonalen får möta på daglig basis.SUCK!!
Den lilla stund jag sov inatt så drömde jag. Noelle och Jonathan lekte på gräsmattan medan jag drog en barnvagn fram och tillbaka. Någon gnällde till och jag böjer mig över vagnen och ser Jhenny. Inte som baby utan som den hon är idag.. Sen vaknade jag. Vad betyder det?? Ni som sysslar aktivt med drömtydning kan väl skriva och berätta. Själv känns det som om jag förlorat kontakten med verkligheten och lever i ett avtrubbat ingenmansland..
Idag ska jag kliva på mitt dygnspass. Känns väl sådär. Fick jag bestämma skulle jag vara hemma med vård av barn.. Nu betvivlar jag att FK skulle godkänna det för ngn som fyllt 19 Men VA FAN!!! Hon är mitt barn. Det kommer hon aldrig att växa ifrån oavsett ålder.
Det här med föräldraskap är vansinne. I och med att barnen föds skriver man på ett livslångt kontrakt på känslostormar, allt från vansinnig oro till strålande glädje. Kan aldrig vara bra för psyket i det långa loppet...
Nejdå.. Mina barn är det bästa som hänt mig.
Är mest frustrerad över att inte kunna allt som krävs för att skydda mina barn från all ondska och annan oro i världen.. Just idag så svär jag långa eder över att jag var ute och festade istället för att plugga till specialistläkare på kirurgen. Det hade ju suttit fint just nu..
Men men.. Är huvudet dumt får kroppen lida.
Kram på er//
M
Har kommit fram till att avtalet med vår herre inte längre gäller eftersom operationen i dagsläget är en flopp.. Detta innebär i stort inte mer än att jag svär igen. Däremot är jag öppen för att sluta en gång till om han tar tag i problemet.
Skämt å sido..
Detta är bland det tuffaste jag varit med om. Känner mig helt handlingsförlamad.. Vad ska jag göra?? Något vill man ju bidra med.
Jag går omkring på lass och leker läkare, presenterar diagnos efter diagnos utifrån ngt jag googlat fram på nätet och väntar på att ngn ska nicka bekräfande och säga att: Joo, så kan det nog vara.
Det har inte hänt ännu och jag antar att jag bara är en i mängden av alla hysteriska och desperata anhöriga som sjukhuspersonalen får möta på daglig basis.SUCK!!
Den lilla stund jag sov inatt så drömde jag. Noelle och Jonathan lekte på gräsmattan medan jag drog en barnvagn fram och tillbaka. Någon gnällde till och jag böjer mig över vagnen och ser Jhenny. Inte som baby utan som den hon är idag.. Sen vaknade jag. Vad betyder det?? Ni som sysslar aktivt med drömtydning kan väl skriva och berätta. Själv känns det som om jag förlorat kontakten med verkligheten och lever i ett avtrubbat ingenmansland..
Idag ska jag kliva på mitt dygnspass. Känns väl sådär. Fick jag bestämma skulle jag vara hemma med vård av barn.. Nu betvivlar jag att FK skulle godkänna det för ngn som fyllt 19 Men VA FAN!!! Hon är mitt barn. Det kommer hon aldrig att växa ifrån oavsett ålder.
Det här med föräldraskap är vansinne. I och med att barnen föds skriver man på ett livslångt kontrakt på känslostormar, allt från vansinnig oro till strålande glädje. Kan aldrig vara bra för psyket i det långa loppet...
Nejdå.. Mina barn är det bästa som hänt mig.
Är mest frustrerad över att inte kunna allt som krävs för att skydda mina barn från all ondska och annan oro i världen.. Just idag så svär jag långa eder över att jag var ute och festade istället för att plugga till specialistläkare på kirurgen. Det hade ju suttit fint just nu..
Men men.. Är huvudet dumt får kroppen lida.
Kram på er//
M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar