Möjligt att jag är en aning dum i huvudet!

Ja det får man ju lov att medge när man står och bakar matbröd och bullar mitt i natten bara för att det ska finnas i sommar. Själv ska jag jobba mest varenda dag men men. Familjen måste ju ha sitt för det!
Hahaha..Visst låter jag som en martyr?? Huvaligen stackars lilla mig.. Måste jobba.. Måste tjäna pengar,,
Det är illa det! Riktigt illa..
Nej då, jag gillar att jobba och jobbar just nu på världens coolaste ålderdomshem med boende som får mig att både skratta och fräsa. Visst är det häftigt när man trivs med det man gör?

Idag så påbörjades Jonathans fyraveckors semester från dagis. Hans resurs är ledig och det finns ingen annan som gör hans träning= han blir hemma.
Vi har gett varandra ett löfte här hemma. Jonathan ska ha sin träning, kosta vad det vill! Vi har den att tacka för så mycket då J gör framsteg som är helt enorma!
Från och med idag kör vi toa-träning med målet att J ska sluta med blöjor till dagisstarten , vore inte det toppen? Så mycket som är självklart för våra "vanliga" ungar och så mycket som innebär hårt arbete för ngn med Jonathans diagnos Autism.
Hur som helst så har det gått över förväntan. Av tolv kissningar har åtta skett i toan!
Han är så grym vår kille!

Åh vad jag saknar Jhenny och Hugo! Sommaren känns som en evighet nu när jag vet att hon ska jobba lika mycket som mig. Vi ses väl tidigast i Augusti. Börjar avsky det här jäkla avståndet mer och mer.. Och längtar hem. Hem till Jämtland och människor som jag begriper mig på!
Norrlänningar ska ha en eloge för sin ärlighet. Hemma får man höra direkt om man är ett jävla arsle, här så säger folk det bakom ryggen! Käckt va? Inte mycket!
Fast jag har stängt av nu. Prioriterar det som är viktigt och resten skiter jag i!

Vi vill bli med hus! Söker med ljus och lykta. Hittills bara ett som varit aktuellt men det gick till ngn med större plånbok och det var kanske lika bra det!
När vi slår till vill jag öppna dörren på morgonen och känna att "Gud vad jag är lycklig" här vill jag leva resten av livet! Och så var det inte riktigt. Mer ett " Jag gillar huset, nu flyr vi från skithålan vi bor i och hoppas på ngt bättre" känsla.. Och det kan ju som bekant leda till att man slänger sig ur askan in i elden!

Si så där ja.. Vad ska du göra i sommar? Fart och fläkt eller lugnt och stilla? Resa eller hemma?
Jag tar ingen semester men har ett par dagar ledigt då vi ska åka till Astrid Lindgrens Värld med farmor och farfar till barnen. I fjol for vi med Noelle och barnens kusiner, i år ska Samuel och Jonathan följa med.
En självklarhet kan tyckas men knappt genomförbart om vi inte har ett par extrahänder med oss.Vi har aktiva,lyckliga och rörliga barn. ( Läs skitvilda och bortom kontroll, haha) Är tacksam för att det funkade för farmor och farfar dessa dgr. Då får barnen åtminstone göra ngt kul och annorlunda!
Zacke ska vi åka till Gröna Lund med också. Har lovat att följa med och filma. För resten skiter jag i. Har uppnått den eminenta åldern då jag trivs bäst på backen :-)
Man har bara ett liv, som vi känner till, haha..

Nu har snart brödet gräddats klart och då ska jag sova.. För imorgon/idag är en ny dag. En ledig dag då jag och Jonathan ska lära oss kissa på toa, cykla och simma.
Fullt ös medvetslös men vet ni vad? Han kommer att kunna allt detta om fyra veckor! Det slår jag vad om!

Kram och natti/M

40kg lättare men 100 år äldre!

Jahaja..
Följande mening känns konstig att skriva :-)
Det är inte så väldigt mycket kvar av mig som ska bort. Eller rättare sagt så är två tredjedelar av målet uppnått! Galet många kg på bara några månader. SHIT! SHIT! SHIT! Min GP är utan tvekan det sundaste och bästa alternativet jag kunnat ta utifrån mig och där jag befann mig.
Men nog om detta..

Jag har fått nog. Fått nog av ALLT. Fått nog av att vara vänlig och snäll och ställa upp! När fan fick vi detsamma tillbaka sist?? Har glömt när det var.. Ska man ta sig någonstans och överleva ska man uppenbarligen leva som en egoist och ett svin. Gå på som ett jävla ånglok och bara prata om sig själv och sitt. Ingen respekt alls för att det finns andra som till och med kan ha det sämre och värre.. Nej du.. Gud förbjude att någon försöker äntra martyrtronen eller till och med dela den.
Ett laglöst ingenmansland.
Är det så vi människor vill leva?

Jag har en filosofi.. Det man sår får man skörda.. Det man ger får man tillbaka..
Visst är det så? Eller?
När man bara ger och ger och ger.. Och sällan får.. Då kommer tvivlet. Den där känslan av att vara lite dum och bli utnyttjad.

Vet ni vad det värsta är? Det är att inse att när vi/jag trott att vi ställt upp och varit snälla så har "människor" uppskattat oss för det. Vi har trott att vi genom vårt agerande hjälpt till att skapa bättre förutsättningar och skänkt en anings lättnad i kaos. FUCK OSS!
Jo jävlar..Hånskratt..
Fuck oss!

Jag VET innerst inne vilka vänner jag har. Vilka jag utan att blinka skulle lämna mina barn till och i hjärtat veta att dom är lika älskade där som hemma. Och det är inte många.. Inte ens en handfull..
Mitt problem ligger snarare i att jag gång på gång inbillar mig att människor vill mig väl. Och att ondska inte tränger igenom mitt skal. Att jag på något vis står över småaktighet och ..
Hör ni vilken jävla bitterfitta som sitter med pennan nu.
Usch.. Det här är inte jag. Och jag måste hitta tillbaka till mig själv lite fort..
Jag vill tro på mänsklighet och kärlek och omtanke.
Och jag ska tro på det!!
Bara lite mindre naivt och reellt.

För utan skyddsmurar är hjärtat sårbart. Och väldigt mottagligt för giftpilarna utifrån.
Och det är inte bra alls när man bara har ett hjärta!
Vore dumt att slösa bort det.. Alldeles förbannat dumt!

//M

En miljard skor-ett fall för lyxfällan!

Idag ska jag ägna dagen åt tradera!
Fattar ni hur många par skor som bor innanför dessa väggar? Nej, det tror jag inte att ni gör. Vi är fem med våra barn och så har vi Zacke (vårt lånebarn). Tänk er att alla har minst två par skor som är i användning. Sedan har alla minst fem par till som ligger och skräpar.
Vi behöver med andra ord ett mindre hus till. Ett skohus.
I-lands problem så det skriker om det. Men nu är det nog.I detta hus får man hädanefter max inneha tre par skor. ( Under förutsättning att man inte kallas mamma för hon har enligt sin titel dispens!!)
Men i övrigt så åker allt ut på tradera. Jag kommer bli rik! Så vill ni ha en del av kakan så skriv och önska ngt. Jag delar gärna med mig. Enklast vore det ju om ni ville ha en sko eller två.. Men men.. Är inte omöjlig. Ska praktisera som jultomten!

Sen har jag ju ett roligare i-lands problem. Alla mina tjockiskläder.
Egentligen skulle jag kunna skänka bort dom bara för att jag är så glad att bli av med eländet. haha.. Men nya kläder kostar pengar och pengarna behövs.
Jag har ett nytt tänk nu. Så fort jag köper ngt nytt så handlar jag minst en storlek för litet.Känner mig omåttligt stolt när jag efter ngn månad kommer i dom. Life is GOOD now!
Har sagt det förr och säger det igen, har aldrig känt mig bekväm i kroppen jag bott i så många år. Mår mycket bättre nu när jag är på väg mot kroppen jag vill ha.
Om det är kosmetiskt? Kanske..Lite.. Det kan jag ju vara ärlig och medge. MEN mest av allt så handlar det om hälsa. Jag ÄLSKAR att kunna rör på mig utan smärta i knän och höfter. Jag tycker om att ha kontroll över min kropp och känna vilken kapacitet den faktiskt innehar. Det är fantastiskt!
Har en bit kvar men men.. Det får ta sin tid.
Och som sagt.. Kläderna måste ju bort först. Så är du en kurvig tjej/dam i dina bästa år så skynda fynda på tradera! ( Och för er som känner mig vill jag bara säga att jag äger mer än mysbyxor från denna tid..haha)

I helgen firas det påsk i många hem. En trevlig helg att sammanstråla på för lite gemenskap även om jag undrar om människor överlag vet vad vi FIRAR.
Igår dog Jesus efter att ha blivit korsfäst. Förvisso återuppstår han på den tredje dagen men ändå.  Krasst firar vi att en man blev mördad. En konstig sak att fira kan jag tycka. Och ändå är detta den viktigaste helgen i kristendomen.
Jag är emot köphysterin som per automatik drar igång kring dessa högtider även om jag inte har ngt emot att gynna handlare överlag.
Är ni med eller krånglar jag till det? Vad jag menar är att om jag ska lära mina små ngt vettigt kring dessa högtider så kan jag inte göra det på det vis som det görs idag.
Jag menar:
Jo..Så här var det.. Igår var det en gubbe som var dum med sin kompis och såg till att han råkade riktigt illa ut. Han skvallrade en hemlighet för några andra människor och dom blev galen och letade rätt på killen. Sen spikade dom fast han på ett träkors där han fick hänga i tre dagar.. Och så dog han..Och så kom han tillbaka.. Och så blev det komplicerat.. hmmm..
Ähh.. Kolla  här.. Det firar vi med att du får ta mammas gå bort kjol och farmors förkläde och mormors huckle och klä ut er.. Dessutom ska ni få tröstäta en massa godis och sjukt mycket mat så vi lägger grunden för en kommande överviktsproblematik.
Pappa ska också fira med en kasse öl och ngn flaska vin och mamsen firar på sitt sätt hon med.
Kul va?
DET SKA VÄL FÖR FASEN INTE VARA KUL ATT NGN BLIR MÖRDAD?????
Det vill i allafall inte jag lära mina barn.. Åtminstone inte utan lite eftertanke.
Men jag önskar er alla en fin påsk och att ni skänker en tanke till vad vi firar.
Viktigt oavsett tro att känna till historien.

Kram/M

Skit också. Att jag alltid ska vara så jäkla positiv! Ibland fäller jag faktiskt krokben för mig själv.
Idag ska jag laga mat till 25 personer. Och det hade ju kunnat funka OM jag var en sådan som kunde laga mat.
Missförstå mig rätt. Jag kan laga mat, vissa barnvänliga rätter är jag skitbra på! Men sån här annan mat stinker jag på.
Så hur komer det sig att jag skall göra detta idag? Jo det ska jag berätta.
För att jag log mot chefen och samtidigt uttalade - Hur svårt ska det va?? Herregud, lagar mat gör ju varje människa..
Och så en massa annat liknande skitsnack som jag inte kan stå för alls.
Jävla mig.
Hur svårt ska det va? Ja det var frågan det..
Varför sa jag inte bara att - Nä du, det där får ngn annan göra som har mer kompetens.. Eller -Tyvärr, jag kan inte laga mat på beställning.
Inte jag inte.. Erkänna en svaghet.. Nä fyyyy!
Dra åt skogen din jävla fjant! ( Läs mig själv)
Nu vet jag att ni undrar.. Vem är det hon ska laga mat till?
De värsta av de värsta!!
Är det Per Moberg eller Mat Tina? Nä..Värre än så.
Ett gäng pensionärer!
Mmm, vansinne..Jag vet.. Varför tar man på sig på något sådant?
Ja inte vet jag. Var det för att imponera på chefen så tror jag inte det gick hem i allafall. Hon verkade tycka att det var en självklarhet..haha..
Och det går hur som helst åt helvete ändå när maten skall serveras.
Sanningen hinner alltid ifatt..
Jamen, laga något du kan? Kanske ni tänker nu..
Absolut.. Om det vore upp till mig men ser du att det är det icke.
På min fantastiska arbetsplats så har vi brukarråd och våra pensionärer vill ha hederlig husmanskost lagat från grunden. Med andra ord så avstår dom Tacos men ja tack till bruna bönor och fläsk.
Vet inte vad som står på menyn idag. Har inte vågat kolla.
Får bli en överraskning när jag kommer dit.
Käre Gud, låt det vara korv och potatis..
Det fixar jag.
Inte ärtsoppa eller ngt annat äckligt som jag inte ens vet hur det skall smaka.
Pensionärer är underbara. Men jävlar i mig om man kliver in i köket och inte kan laga husmanskost.
Då är det över!
Då förvandlas dom till buttra varelser med grön giftgalla..
Så vi tar det det igen:
Jag ska aldrig mer imponera på chefen.. Jag lovar.. Bara du Gud hjälper mig nu.
Korv och potatis..
Bara idag..
PLEASE!!!!

Kram / M

En pinne mellan benen passar en påsk kärring som mig!

Jojomen..
Jag är hemma från jobbet idag. Förkylningen från helvetet har slagit ut de flesta totalt. Mig har den dock bara påverkat med blytunga leder och ett pipande flås. Inget som tar död på en surjämte!
Kände hur som helst för lite frisk luft idag när vädergudarna log så vackert.
Följde med Roger hem till mina svärföräldrar och där tillbringade vi några timmar med att dra ris.
Det är ett underskattat arbete och innan vi var klar blåste mobilen fanfar då jag uppnått 10000 steg.. Yeeeey..Hårt arbete är klart underskattad motion och just detta leder mig in på nästa sak..
Min viktminskning.
30 kg - nu och jag är grymt glad över detta. Ren hälsovinst som jag ser det och flåset har markant blivit bättre.
Så skönt.
Det här med att motion är bra för kropp och själ vet ju de flesta (även vi som nyttjar det för lite) men om jag helt och hållet utgår ifrån mig själv så är det helt fantastiskt vad min kropp jublar av glädje över varje förlorat gram. Slipper min värk i höfterna, slipper värk i knän och hälsenor och humöret är mycket bättre än på länge.
Om jag tror att allt detta kan härledas till min viktminskning? Ja faktiskt så tror jag det. Kroppen är inte byggd för att släpa omkring på alla dessa extrakilon som jag burit på. Den håller liksom inte i längden. Lite grann som att placera en elefant på ryggen till en myra. Vi vet ju alla att hur stark och envis myran än är och oavsett kämparglöd så går det åt helvete förr eller senare. Förmodligen förr..

Jag har haft ett viktigt och stort mål att se fram emot och det börjar närma sig nu. Jag  ska campa med Jonathan. ( Självklart med de andra också om de vill.) Vi ska bestiga berg han och jag, sitta runt lägerelden och elda machmallows och grilla korv. Meta i sjön och sova i tält. ( I min dröm ingår det inga djur såsom björn, vildsvin, ormar och annat skit. Max en ekorre).
Detta ska vi göra i sommar och vi ska ha kvalitetstid.. Tid att studera myrstackar och konstiga löv. Och förhoppningsvis få användning för gummistövlarna när vi vadar i ngn bäck. Kanske till och med hitta några grodyngel? Det vore ngt det..
Förstår ni hur stort och gigantiskt och viktigt detta mål är för mig?
Det betyder allt! Och snart är det möjligt!
Behöver dock släpa lite mer ris innan målvikt och besöka gymmet lite mer..
Det är ok.. Det gör jag så gärna..
Mina barn är värda att ha en mamma som orkar. Som inte bara orkar utan mår bra och trivs med sig själv.
Jag är för den delen också värd det!

Ha en fantastisk kväll, själv ska jag nu upprepa min imitation av Lena PH med mikrofonstativet. Allt juckande och skuttande med sopkvasten mellan benen var alldeles utmärkt motion och barnen skrattade så dom var helt förstörda efteråt.. Så värt det! Var hälsad underbara vår och hälsosamma livsstil!

Kramis igen/M

Och så kom ljuset..

Ljus.
Ett mäktigt fenomen för det mänskliga välbefinnandet.
Jag älskar ljus. Älskar solen mot ansiktet och värmen som får bistra vinterhjärtan att tina upp och bli varma och röda igen. Kärleksfulla.
Idag känner jag mig dock lite bister och isig. Jävligt arg och grymt frustrerad.
Idag skriver jag om vuxenmobbing!
Vi har alla olika sätt att hantera motgångar. Vissa går undan, gömmer sig och förvandlas till slagpåsar. Andra försöker försvara men ger upp då dom hela tiden får slåss själv.
Det finns en massa olika sätt att försöka hantera sånt här på men få som slutar lyckligt.

Vi har killen i Krokoms kommun som till slut tog sitt eget liv efter år av mobbing från högre chefer. En man som jag förstått satte en ära i att göra ett bra jobb och som jobbade med en human människosyn.
En förlust för samhället men främst för hans familj.

Jag har ett annat exempel på en kvinna som var/är duktig och kompetent på sitt jobb, mobbades av sin chef efter en sjukskrivning. Förvägrades att återgå till sina huvudsakliga arbetsuppgifter och istället tvångsplacerades som städare. Och som än idag jobbar under dessa förhållanden.

Det finns tusentals exempel på att detta föregår mitt ibland oss men mörkertalet är oändligt.
Och det här är skamligt!!

Vad innebär det att ha en sund människosyn och att inse varje persons värde? Och vad har hänt en mobbare som i vuxen ålder stampar på andra människor tills det bara återstår en blöt fläck? En spillra av den vackra , starka människa som ursprungligen stod där.
Vad har hänt en människa som inte kan leva och andas utan att i samma liv och andetag förnedra och spotta på ngn annan?
Jag undrar. Och förfäras.
Men mest av allt blir jag så jävla arg!

Jag är stolt över att kunna säga att jag ser på mina medmänniskor med värme och acceptans. Jag förnedrar ingen och jag tror mig vara en bra människa i grunden. Naturligtvis med mina fel och brister. Jag har massor och vet om det med. MEN jag kan också förvandlas till en riktig satmara som spyr galla och annat otrevligt skit när jag går över gränsen.
Farligt nära den gränsen nu.

Nu krigar jag för ngn som betyder allt för vår familj. Och jag kommer inte att ge mig.
Den som bär ansvaret får ta det!!
Thats it!

Och så kom ljuset..
Kärlek och respekt till mina fina medmänniskor! Ta INGEN skit gott folk!
Överlåt det till dasstunnan där det hör hemma.

Kramen/ M

Gott Nytt År !

Vilket år jag har haft! Galet och inspirerande.. Lyckligt och sorgligt om vart annat..
Det ända jag vet med säkerhet är att dagarna rullat på fortare än jag hunnit säga God morgon och God natt. Dygnet har haft allt för få timmar eller så är det så att jag haft allt för många projekt.. Det sistnämnda låter ju rimligt...och troligt..
I min blogg existerar inte den korrekta svenskan och särskrivningar, alternativt felskrivningar, är mer en regel än ett undantag. Kanske för att jag allt som oftast skriver på känsla. Är det en väldig massa punkter så är det för att jag funderar och så vidare.. Är ni med? Klart ni är..Har sett att jag till och med har läsare i Japan. Det förstår ni ju att jag måste ha en massa punkter i mina texter. Det är  typ det ända dom känner igen när dom läser.. PUNKT.
Att sätta punkt för något gammalt och gå vidare är väldigt symboliskt inte sant? Och väldigt svårt.
Vissa saker är enklare att sätta på pränt än att faktiskt genomföra.

Detta år kan stavas KAOS.. Nu ska vi se..
Vi har fått en assistent till Jonathan och vilken assistent sen. UNDERBAR, fantastisk och totalt engagerad. Resultat? En son som mer och mer lever med oss istället för ensam. För det är jag för evigt Anna-Lena så tacksam. Hon är otrolig. Vi är lyckligt lottade! Letade som en idiot i veckor innan jag hittade den perfekta julklappen:

Det stora hjärtat symboliserar Anna-Lena..Det lilla Jonathan..Dom hör ihop på något vis.. Ett dolt språk.
Kan nästan bli avundsjuk för att hon når fram så lätt men i nästa ögonblick bara ödmjuk.
Jonathan älskar Anna-Lena. Jag älskar henne med.. Gott nytt år gumman!

Sen då? Vi har tränat med J flera timmar om dagen så en stor del av året, efter sommaren, har varit inbokad. Klagar inte..Jonathan ligger långt före i sin förväntade utveckling..
Dumma ord... Jonathan mår bra! Det räcker så :-)

Att jag varit gladtjock vet ni ju om.. Smällfet med, om jag ska vara ärlig. Idag ca sex veckor efter min gastric bypass väger jag in 17kg lättare och nästan smärtfri. Finns inte så mycket mer att skriva om det ..Har lovat min läkare någon form av maraton under 2014.. Inte troligt att jag håller just det löftet, haha.. Men absolut ett mål att ha i sikte.

Min älskade Jhenny blev sjuk. Jesus så sjuk hon blev. Trodde jag skulle förlora henne.
Att inse sina barns dödlighet och livets skörhet är tufft. En insikt jag kunnat klara mig utan om jag fått välja. Å andra sidan börjar min egen styrka att visa sig och jag är en seg jävel när det gäller.. Finns inget jag inte är beredd att göra för mina barn.
Jhenny mår bättre nu. Fortfarande sjuk men med ett jävlar anamma. Det kommer gå bra för min tös!
Du och jag Jhenny...Du och jag..
Mamma älskar dig! Mer än alla ord kan beskriva.
Du och jag..

Vad mer?
Massor och inget.. En hel hoper med vardagliga ting som skulle tråka ut er att läsa om.
Julen tillbringade vi i Jämtland tillsammans med nära och kära.
Kärlek när den är som vackrast!
Mitt barnbarn Hugo är den coolaste lilla kille som finns.

Nyårslöften?
Ingen mening att lova något för mig. Tar dagarna som de kommer istället.Och jo förresten, ett litet löfte har jag..
Att ta vara på dagen. Och att bli bättre på att ringa Vickan, min vapendragare och mitt livselixir! Vad vore jag utan dig gumman? Ja det är frågan det!

Gott nytt år mina vänner och må lyckan stå er bi!

Kram/M