Vilket år jag har haft! Galet och inspirerande.. Lyckligt och sorgligt om vart annat..
Det ända jag vet med säkerhet är att dagarna rullat på fortare än jag hunnit säga God morgon och God natt. Dygnet har haft allt för få timmar eller så är det så att jag haft allt för många projekt.. Det sistnämnda låter ju rimligt...och troligt..
I min blogg existerar inte den korrekta svenskan och särskrivningar, alternativt felskrivningar, är mer en regel än ett undantag. Kanske för att jag allt som oftast skriver på känsla. Är det en väldig massa punkter så är det för att jag funderar och så vidare.. Är ni med? Klart ni är..Har sett att jag till och med har läsare i Japan. Det förstår ni ju att jag måste ha en massa punkter i mina texter. Det är typ det ända dom känner igen när dom läser.. PUNKT.
Att sätta punkt för något gammalt och gå vidare är väldigt symboliskt inte sant? Och väldigt svårt.
Vissa saker är enklare att sätta på pränt än att faktiskt genomföra.
Detta år kan stavas KAOS.. Nu ska vi se..
Vi har fått en assistent till Jonathan och vilken assistent sen. UNDERBAR, fantastisk och totalt engagerad. Resultat? En son som mer och mer lever med oss istället för ensam. För det är jag för evigt Anna-Lena så tacksam. Hon är otrolig. Vi är lyckligt lottade! Letade som en idiot i veckor innan jag hittade den perfekta julklappen:
Det stora hjärtat symboliserar Anna-Lena..Det lilla Jonathan..Dom hör ihop på något vis.. Ett dolt språk.
Kan nästan bli avundsjuk för att hon når fram så lätt men i nästa ögonblick bara ödmjuk.
Jonathan älskar Anna-Lena. Jag älskar henne med.. Gott nytt år gumman!
Sen då? Vi har tränat med J flera timmar om dagen så en stor del av året, efter sommaren, har varit inbokad. Klagar inte..Jonathan ligger långt före i sin förväntade utveckling..
Dumma ord... Jonathan mår bra! Det räcker så :-)
Att jag varit gladtjock vet ni ju om.. Smällfet med, om jag ska vara ärlig. Idag ca sex veckor efter min gastric bypass väger jag in 17kg lättare och nästan smärtfri. Finns inte så mycket mer att skriva om det ..Har lovat min läkare någon form av maraton under 2014.. Inte troligt att jag håller just det löftet, haha.. Men absolut ett mål att ha i sikte.
Min älskade Jhenny blev sjuk. Jesus så sjuk hon blev. Trodde jag skulle förlora henne.
Att inse sina barns dödlighet och livets skörhet är tufft. En insikt jag kunnat klara mig utan om jag fått välja. Å andra sidan börjar min egen styrka att visa sig och jag är en seg jävel när det gäller.. Finns inget jag inte är beredd att göra för mina barn.
Jhenny mår bättre nu. Fortfarande sjuk men med ett jävlar anamma. Det kommer gå bra för min tös!
Du och jag Jhenny...Du och jag..
Mamma älskar dig! Mer än alla ord kan beskriva.
Du och jag..
Vad mer?
Massor och inget.. En hel hoper med vardagliga ting som skulle tråka ut er att läsa om.
Julen tillbringade vi i Jämtland tillsammans med nära och kära.
Kärlek när den är som vackrast!
Mitt barnbarn Hugo är den coolaste lilla kille som finns.
Nyårslöften?
Ingen mening att lova något för mig. Tar dagarna som de kommer istället.Och jo förresten, ett litet löfte har jag..
Att ta vara på dagen. Och att bli bättre på att ringa Vickan, min vapendragare och mitt livselixir! Vad vore jag utan dig gumman? Ja det är frågan det!
Gott nytt år mina vänner och må lyckan stå er bi!
Kram/M
Det ända jag vet med säkerhet är att dagarna rullat på fortare än jag hunnit säga God morgon och God natt. Dygnet har haft allt för få timmar eller så är det så att jag haft allt för många projekt.. Det sistnämnda låter ju rimligt...och troligt..
I min blogg existerar inte den korrekta svenskan och särskrivningar, alternativt felskrivningar, är mer en regel än ett undantag. Kanske för att jag allt som oftast skriver på känsla. Är det en väldig massa punkter så är det för att jag funderar och så vidare.. Är ni med? Klart ni är..Har sett att jag till och med har läsare i Japan. Det förstår ni ju att jag måste ha en massa punkter i mina texter. Det är typ det ända dom känner igen när dom läser.. PUNKT.
Att sätta punkt för något gammalt och gå vidare är väldigt symboliskt inte sant? Och väldigt svårt.
Vissa saker är enklare att sätta på pränt än att faktiskt genomföra.
Detta år kan stavas KAOS.. Nu ska vi se..
Vi har fått en assistent till Jonathan och vilken assistent sen. UNDERBAR, fantastisk och totalt engagerad. Resultat? En son som mer och mer lever med oss istället för ensam. För det är jag för evigt Anna-Lena så tacksam. Hon är otrolig. Vi är lyckligt lottade! Letade som en idiot i veckor innan jag hittade den perfekta julklappen:
Kan nästan bli avundsjuk för att hon når fram så lätt men i nästa ögonblick bara ödmjuk.
Jonathan älskar Anna-Lena. Jag älskar henne med.. Gott nytt år gumman!
Sen då? Vi har tränat med J flera timmar om dagen så en stor del av året, efter sommaren, har varit inbokad. Klagar inte..Jonathan ligger långt före i sin förväntade utveckling..
Dumma ord... Jonathan mår bra! Det räcker så :-)
Att jag varit gladtjock vet ni ju om.. Smällfet med, om jag ska vara ärlig. Idag ca sex veckor efter min gastric bypass väger jag in 17kg lättare och nästan smärtfri. Finns inte så mycket mer att skriva om det ..Har lovat min läkare någon form av maraton under 2014.. Inte troligt att jag håller just det löftet, haha.. Men absolut ett mål att ha i sikte.
Min älskade Jhenny blev sjuk. Jesus så sjuk hon blev. Trodde jag skulle förlora henne.
Att inse sina barns dödlighet och livets skörhet är tufft. En insikt jag kunnat klara mig utan om jag fått välja. Å andra sidan börjar min egen styrka att visa sig och jag är en seg jävel när det gäller.. Finns inget jag inte är beredd att göra för mina barn.
Jhenny mår bättre nu. Fortfarande sjuk men med ett jävlar anamma. Det kommer gå bra för min tös!
Du och jag Jhenny...Du och jag..
Mamma älskar dig! Mer än alla ord kan beskriva.
Du och jag..
Vad mer?
Massor och inget.. En hel hoper med vardagliga ting som skulle tråka ut er att läsa om.
Julen tillbringade vi i Jämtland tillsammans med nära och kära.
Kärlek när den är som vackrast!
Mitt barnbarn Hugo är den coolaste lilla kille som finns.
Nyårslöften?
Ingen mening att lova något för mig. Tar dagarna som de kommer istället.Och jo förresten, ett litet löfte har jag..
Att ta vara på dagen. Och att bli bättre på att ringa Vickan, min vapendragare och mitt livselixir! Vad vore jag utan dig gumman? Ja det är frågan det!
Gott nytt år mina vänner och må lyckan stå er bi!
Kram/M
