Börjar kännas som en dålig B-film..

Ni vet de där filmerna där man väntar och väntar men inget händer. Eller rättare sagt. Det händer en hel del men inte mer än så. Det finns liksom ingen poäng med någonting.
Så känns det... Man famlar i mörker med tusen frågor och inga svar.
Jag ska strax hämta mamma. Vi åker in tillsammans idag. Är så glad för att mamma finns i mitt liv!. Ibland behöver man få luta sig mot ngn som är stabil och trygg och min mamma är en klippa!
Förutom det så har hon och Jhenny alltid haft ett starkt band så jag vet att Jhenny blir glad om hon följer med.

Jag somnade sent inatt.. Tror klockan var närmare två. Och lilleman bestämde sig för att vakna 05,30 så hjärnan har samma sammansättning som potatismos just nu.. Bara en massa kladd. SUCK!
Tänkte på det.. Längesen jag var så låg som jag varit nu. Men fick en BRA och nyttig påminnelse från en vän igår.
Sinnesrobönen.
Den skänker alltid tröst. I all sin enkelhet är den det klokaste som någonsin skrivits.

Jag vet inte om alla ni som läser följt mig så länge att ni vet att jag levt med ett tablettberoende?
Så är det i allafall.
Har funderat mycket på det oxå nu i dagarna. Flera ggr har jag fått frågan vad som skulle kunna få mig att ta ett återfall och alltid har jag svarat att OM det skulle hända mina barn ngt så vete tusan om jag fixade det. Men vet ni vad?. Det där är bullshit!.
Man styr inte över ngt alls och definitivt inte en sån grej. Oavsett vad som händer i livet så lever jag efter divisen, En dag i taget eller Bara för idag. Längre än så är meningslöst att planera.
Hur som helst så har jag en styrka idag som jag aldrig haft förr. Och ett återfall känns väldigt avlägset.
MEN det är viktigt att påminna sig emellanåt.. För att inte snubbla längs vägen de ggr den inte är spikrak.

Kärleken till mina barn ger mig kraft! Och mod.. Och vem orkar vara sur efter för lite sömn när man är uppe med solsken och glada barnskratt?

Kram på er//
M