måndag 30 juni 2014

Möjligt att jag är en aning dum i huvudet!

Ja det får man ju lov att medge när man står och bakar matbröd och bullar mitt i natten bara för att det ska finnas i sommar. Själv ska jag jobba mest varenda dag men men. Familjen måste ju ha sitt för det!
Hahaha..Visst låter jag som en martyr?? Huvaligen stackars lilla mig.. Måste jobba.. Måste tjäna pengar,,
Det är illa det! Riktigt illa..
Nej då, jag gillar att jobba och jobbar just nu på världens coolaste ålderdomshem med boende som får mig att både skratta och fräsa. Visst är det häftigt när man trivs med det man gör?

Idag så påbörjades Jonathans fyraveckors semester från dagis. Hans resurs är ledig och det finns ingen annan som gör hans träning= han blir hemma.
Vi har gett varandra ett löfte här hemma. Jonathan ska ha sin träning, kosta vad det vill! Vi har den att tacka för så mycket då J gör framsteg som är helt enorma!
Från och med idag kör vi toa-träning med målet att J ska sluta med blöjor till dagisstarten , vore inte det toppen? Så mycket som är självklart för våra "vanliga" ungar och så mycket som innebär hårt arbete för ngn med Jonathans diagnos Autism.
Hur som helst så har det gått över förväntan. Av tolv kissningar har åtta skett i toan!
Han är så grym vår kille!

Åh vad jag saknar Jhenny och Hugo! Sommaren känns som en evighet nu när jag vet att hon ska jobba lika mycket som mig. Vi ses väl tidigast i Augusti. Börjar avsky det här jäkla avståndet mer och mer.. Och längtar hem. Hem till Jämtland och människor som jag begriper mig på!
Norrlänningar ska ha en eloge för sin ärlighet. Hemma får man höra direkt om man är ett jävla arsle, här så säger folk det bakom ryggen! Käckt va? Inte mycket!
Fast jag har stängt av nu. Prioriterar det som är viktigt och resten skiter jag i!

Vi vill bli med hus! Söker med ljus och lykta. Hittills bara ett som varit aktuellt men det gick till ngn med större plånbok och det var kanske lika bra det!
När vi slår till vill jag öppna dörren på morgonen och känna att "Gud vad jag är lycklig" här vill jag leva resten av livet! Och så var det inte riktigt. Mer ett " Jag gillar huset, nu flyr vi från skithålan vi bor i och hoppas på ngt bättre" känsla.. Och det kan ju som bekant leda till att man slänger sig ur askan in i elden!



Si så där ja.. Vad ska du göra i sommar? Fart och fläkt eller lugnt och stilla? Resa eller hemma?
Jag tar ingen semester men har ett par dagar ledigt då vi ska åka till Astrid Lindgrens Värld med farmor och farfar till barnen. I fjol for vi med Noelle och barnens kusiner, i år ska Samuel och Jonathan följa med.
En självklarhet kan tyckas men knappt genomförbart om vi inte har ett par extrahänder med oss.Vi har aktiva,lyckliga och rörliga barn. ( Läs skitvilda och bortom kontroll, haha) Är tacksam för att det funkade för farmor och farfar dessa dgr. Då får barnen åtminstone göra ngt kul och annorlunda!
Zacke ska vi åka till Gröna Lund med också. Har lovat att följa med och filma. För resten skiter jag i. Har uppnått den eminenta åldern då jag trivs bäst på backen :-)
Man har bara ett liv, som vi känner till, haha..

Nu har snart brödet gräddats klart och då ska jag sova.. För imorgon/idag är en ny dag. En ledig dag då jag och Jonathan ska lära oss kissa på toa, cykla och simma.
Fullt ös medvetslös men vet ni vad? Han kommer att kunna allt detta om fyra veckor! Det slår jag vad om!

Kram och natti/M





tisdag 10 juni 2014

40kg lättare men 100 år äldre!

Jahaja..
Följande mening känns konstig att skriva :-)
Det är inte så väldigt mycket kvar av mig som ska bort. Eller rättare sagt så är två tredjedelar av målet uppnått! Galet många kg på bara några månader. SHIT! SHIT! SHIT! Min GP är utan tvekan det sundaste och bästa alternativet jag kunnat ta utifrån mig och där jag befann mig.
Men nog om detta..

Jag har fått nog. Fått nog av ALLT. Fått nog av att vara vänlig och snäll och ställa upp! När fan fick vi detsamma tillbaka sist?? Har glömt när det var.. Ska man ta sig någonstans och överleva ska man uppenbarligen leva som en egoist och ett svin. Gå på som ett jävla ånglok och bara prata om sig själv och sitt. Ingen respekt alls för att det finns andra som till och med kan ha det sämre och värre.. Nej du.. Gud förbjude att någon försöker äntra martyrtronen eller till och med dela den.
Ett laglöst ingenmansland.
Är det så vi människor vill leva?

Jag har en filosofi.. Det man sår får man skörda.. Det man ger får man tillbaka..
Visst är det så? Eller?
När man bara ger och ger och ger.. Och sällan får.. Då kommer tvivlet. Den där känslan av att vara lite dum och bli utnyttjad.

Vet ni vad det värsta är? Det är att inse att när vi/jag trott att vi ställt upp och varit snälla så har "människor" uppskattat oss för det. Vi har trott att vi genom vårt agerande hjälpt till att skapa bättre förutsättningar och skänkt en anings lättnad i kaos. FUCK OSS!
Jo jävlar..Hånskratt..
Fuck oss!

Jag VET innerst inne vilka vänner jag har. Vilka jag utan att blinka skulle lämna mina barn till och i hjärtat veta att dom är lika älskade där som hemma. Och det är inte många.. Inte ens en handfull..
Mitt problem ligger snarare i att jag gång på gång inbillar mig att människor vill mig väl. Och att ondska inte tränger igenom mitt skal. Att jag på något vis står över småaktighet och ..
Hör ni vilken jävla bitterfitta som sitter med pennan nu.
Usch.. Det här är inte jag. Och jag måste hitta tillbaka till mig själv lite fort..
Jag vill tro på mänsklighet och kärlek och omtanke.
Och jag ska tro på det!!
Bara lite mindre naivt och reellt.

För utan skyddsmurar är hjärtat sårbart. Och väldigt mottagligt för giftpilarna utifrån.
Och det är inte bra alls när man bara har ett hjärta!
Vore dumt att slösa bort det.. Alldeles förbannat dumt!

//M