Hej där!
Hur ser er dag ut? Har ni sovit gott?
Det har INTE jag!!
Jag vill presentera ngn mycket speciell för er, min son Jonathan. Han är tre år gammal och världens underbaraste. ( Jo det är klart, jag förstår ju att ni säger detsamma om era barn.Och jag säger inte emot. Alla barn är världens underbaraste och värda att få höra det!)
Men som skrivet var, möt Jonathan:
Visst är han fin?
Inatt låg vi tätt tätt tillsammans på den uppblåsbara madrassen från JYSK och sjöng "Imse Vimse Spindel" säkert femtio ggr bara för att lösa av ibland med "I ett hus...". Detta är vad vi pysslar med här hemma då sömnen ibland inte vill infinna sig. Och när det inte räcker så masserar vi ben (växtvärk) och mage (magknip).
Inga konstigheter alls. Skulle tro att ni som är föräldrar känner igen er?
Just inatt så var det lite extra oroligt och jag fick gnugga min näsa mot hans lilla samtidigt som jag viskade att jag älskar han, minst hundra ggr.. Och han svarade med att lägga handen mot min kind och pussa mig. När dessa stunder infinner sig så svämmar hjärtat över av kärlek och ömhet. För att inte tala om stolthet! MIN son. Så fantastisk. Jag har ju uppenbarligen gjort något väldigt bra som belönats med så många underbara barn.
Och så, till slut, somnade han. Med sin lilla hand omsluten av min och först då grät jag. För första ggn på väldigt länge.. Varför? För att jag är rädd! Rädd för att människor alltid kommer att vara fördömande och kalla, rädd för att det som är aningens annorlunda alltid kommer att skrämma och skapa klyftor.
Rädd för att mentaliteten som råder på Glasberga ska sprida sig vidare och skapa fler ringar på vattnet.. Rädd för att era underbara,friska och fantastiska ungar ska uppfostras av ett gäng idioter till föräldrar som överför värderingar från helvetet och därigenom skapar nya fördomsfulla människor..
Helt enkelt rädd för Jonathans framtid..
Här och nu kan vi skydda honom men den dagen kommer då andra måste ta över. Och då hoppas jag vid min Gud att dessa andra tillhör dom som uppfostrats till fria och kärleksfulla människor med en öppen syn på allt som är annorlunda och spännande och har en vilja att besöka de nya världar som människor med Autism, Downs Syndrome etc. erbjuder.
Jag undrar hur ni skulle må om jag riktat detta brev mot era barn istället för till er? Om jag skrivit en insändare om varför barn som Sara inte hör hemma i mitt område för att hon har cancer. Eller Emil för att han opererats för gomspalt.. Eller Amir för att han har en annan hudfärg eller Knut för att han har glasögon..
Jag undrar..
Skulle ni fälla tårar över att era barn inte accepterades som dom var/är.Skulle ni känna sorg och vanmakt när ni känner att ni inte räcker till riktigt hela vägen för att skydda dom? Skulle ni gråta medan ni lyssnade på på han/hons nästan ljudlösa andetag .Skulle ni försiktigt stryka med era fingertoppar längs konturen av deras ansikte och förundras över hur ngt så perfekt inte "duger" att ha som granne i ett bostadsområde..
DRA ÅT HELVETE med er JÄVLA PACK!
Må era fördomar en vacker dag slå till mot er själva och krossa den glasbubbla ni lever i!
Och må era barn ta avstånd mot allt som ni står för!
Så länge jag lever och andas kommer jag slåss för allas lika värde. För fri kärlek oavsett kön, hudfärg,religion. Så länge jag lever och andas ömkar jag dig! Lider med dig för att din dumhet begränsar dig från ett fullvärdigt liv.
Din" perfekta" granne finns inte längre.. Han dog i en bunker 30 April 1945. ( Under Hitlers ledning infördes antisemitiska raslagar ochett organiserat folkmord genomfördes på miljontals judar och romer, parallellt med massavrättningar av homosexuella, utvecklingsstörda och politiska motståndare.)
Är det en sådan "idyll" ni söker? Utrotning av allt som inte följer det som anses vara fint??
Nu vet jag att jag går överstyr! Att jag i min ilska överdriver situationen. Jag förstår också att i Glasberga Villaområde så bor det också människor som inte alls delar denna uppfattning med sina intoleranta grannar. Men till er vill jag bara skriva en sak. TA STÄLLNING! Visa att ni under inga omständigheter står bakom orden som uttalats med hänvisning till hela ert område. Visa att ni är kloka individer som på intet sätt vill bidra till att skapa en "perfekt idyll" utan inslag av annorlunda. Våga vara nyfikna på vad denna del av befolkningen har att erbjuda. Jag lovar att ni kommer att bli positivt överraskade.
Mvh
Monica Larsson / Jonathans mamma!
Hur ser er dag ut? Har ni sovit gott?
Det har INTE jag!!
Jag vill presentera ngn mycket speciell för er, min son Jonathan. Han är tre år gammal och världens underbaraste. ( Jo det är klart, jag förstår ju att ni säger detsamma om era barn.Och jag säger inte emot. Alla barn är världens underbaraste och värda att få höra det!)
Men som skrivet var, möt Jonathan:
Inatt låg vi tätt tätt tillsammans på den uppblåsbara madrassen från JYSK och sjöng "Imse Vimse Spindel" säkert femtio ggr bara för att lösa av ibland med "I ett hus...". Detta är vad vi pysslar med här hemma då sömnen ibland inte vill infinna sig. Och när det inte räcker så masserar vi ben (växtvärk) och mage (magknip).
Inga konstigheter alls. Skulle tro att ni som är föräldrar känner igen er?
Just inatt så var det lite extra oroligt och jag fick gnugga min näsa mot hans lilla samtidigt som jag viskade att jag älskar han, minst hundra ggr.. Och han svarade med att lägga handen mot min kind och pussa mig. När dessa stunder infinner sig så svämmar hjärtat över av kärlek och ömhet. För att inte tala om stolthet! MIN son. Så fantastisk. Jag har ju uppenbarligen gjort något väldigt bra som belönats med så många underbara barn.
Och så, till slut, somnade han. Med sin lilla hand omsluten av min och först då grät jag. För första ggn på väldigt länge.. Varför? För att jag är rädd! Rädd för att människor alltid kommer att vara fördömande och kalla, rädd för att det som är aningens annorlunda alltid kommer att skrämma och skapa klyftor.
Rädd för att mentaliteten som råder på Glasberga ska sprida sig vidare och skapa fler ringar på vattnet.. Rädd för att era underbara,friska och fantastiska ungar ska uppfostras av ett gäng idioter till föräldrar som överför värderingar från helvetet och därigenom skapar nya fördomsfulla människor..
Helt enkelt rädd för Jonathans framtid..
Här och nu kan vi skydda honom men den dagen kommer då andra måste ta över. Och då hoppas jag vid min Gud att dessa andra tillhör dom som uppfostrats till fria och kärleksfulla människor med en öppen syn på allt som är annorlunda och spännande och har en vilja att besöka de nya världar som människor med Autism, Downs Syndrome etc. erbjuder.
Jag undrar hur ni skulle må om jag riktat detta brev mot era barn istället för till er? Om jag skrivit en insändare om varför barn som Sara inte hör hemma i mitt område för att hon har cancer. Eller Emil för att han opererats för gomspalt.. Eller Amir för att han har en annan hudfärg eller Knut för att han har glasögon..
Jag undrar..
Skulle ni fälla tårar över att era barn inte accepterades som dom var/är.Skulle ni känna sorg och vanmakt när ni känner att ni inte räcker till riktigt hela vägen för att skydda dom? Skulle ni gråta medan ni lyssnade på på han/hons nästan ljudlösa andetag .Skulle ni försiktigt stryka med era fingertoppar längs konturen av deras ansikte och förundras över hur ngt så perfekt inte "duger" att ha som granne i ett bostadsområde..
DRA ÅT HELVETE med er JÄVLA PACK!
Må era fördomar en vacker dag slå till mot er själva och krossa den glasbubbla ni lever i!
Och må era barn ta avstånd mot allt som ni står för!
Så länge jag lever och andas kommer jag slåss för allas lika värde. För fri kärlek oavsett kön, hudfärg,religion. Så länge jag lever och andas ömkar jag dig! Lider med dig för att din dumhet begränsar dig från ett fullvärdigt liv.
Din" perfekta" granne finns inte längre.. Han dog i en bunker 30 April 1945. ( Under Hitlers ledning infördes antisemitiska raslagar ochett organiserat folkmord genomfördes på miljontals judar och romer, parallellt med massavrättningar av homosexuella, utvecklingsstörda och politiska motståndare.)
Nu vet jag att jag går överstyr! Att jag i min ilska överdriver situationen. Jag förstår också att i Glasberga Villaområde så bor det också människor som inte alls delar denna uppfattning med sina intoleranta grannar. Men till er vill jag bara skriva en sak. TA STÄLLNING! Visa att ni under inga omständigheter står bakom orden som uttalats med hänvisning till hela ert område. Visa att ni är kloka individer som på intet sätt vill bidra till att skapa en "perfekt idyll" utan inslag av annorlunda. Våga vara nyfikna på vad denna del av befolkningen har att erbjuda. Jag lovar att ni kommer att bli positivt överraskade.
Mvh
Monica Larsson / Jonathans mamma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar