Under några få sekunder...

Jag springer..
Springer så fort att jag får blodsmak i munnen.
Hjärtat bultar hårt..Så hårt att jag kan höra slagen inombords. Huvudet vrids än åt höger ..Än åt vänster..
Ingen Jonathan! Var är Jonathan??
Ån sträcker sig flera hundra meter åt höger, lika långt åt vänster.
Var är Jonathan?
Skriker hans namn, hysteriskt med gråten på lut.. Inget svar..Och mörkret börjar falla..Smyga sig in.
Och jag förbannar hösten samtidigt som jag vänder hemåt. Springer uppför backen..
Måste ha en bil..
Kommer inte hinna...Hinner jag??
Var är Jonathan..
Sliter upp dörren för att ta nycklarna och där..
Där är Jonathan..
Arg som ett bi för att pappa fångat in honom ute på stenhällen. Arg för att han ville fortsätta kasta stenar i vattenpölen..
Och jag bara faller..Försöker hämta andan. Försöker krama en motvillig och arg Jonathan..
Jag älskar dig..
Skräm mig aldrig så igen..
Jag dog en smula. Kommer mitt hjärta någonsin slå normalt igen?

//M