Terapi och stöd hos Monkan!

Välkommen välkommen till mig för terapi! Kan lova att den står ut och är ytterst effektiv samt att du inte har en suck att gräva ner dig i problem under tiden terapin pågår!! Låter det bra?? Jajemen! Välkommen välkommen.. SUCK!!

Vem vill inte vara en bra vän? En vän som finns där och ställer upp när det behövs? Jag vill det! Jag vill va den bästa vännen som finns men SHIT det är tomefan omöjligt!! Och nu ska jag förklara varför,,

Jag har tre små barn.(Och ett vuxet!) Tre underbara skruttungar som jag älskar över allt annat MEN dom är en handfull. ( Eller två...eller femton, vad vet jag? Har inget att jämföra med..) Och så har jag några få vänner som orkat stanna kvar genom kaoset och dom värdesätter jag ngt alldeles otroligt mycket för dom är tomefan unika!!!
Imorse fick jag ett samtal från, låt oss kalla henne Sara. Hon behövde komma förbi en sväng och lätta lite på trycket.. Någon som lyssnade.. Och kom med råd..
Ja men absolut självklart!! Bara och komma förbi..
Sen utspelar sig följande..

-Hur är det gumman?
-jo alltså...
-Vänta lite, jag ska bara hjälpa Noelle på pottan. Strax tillbaka..
Fem minuter senare:
-Ok, var var vi? Du skulle precis berätta..
-Ja alltså..suck..nu är det lite...
-Fan oxå, Jonathan klättrar i vardagsrummet.. Kommer strax... Behåll tanken..
Två minuter senare :
-Sorry, lite rörigt här idag. MEN VA FAN NOELLE, vad har du målat i Samuels ansikte???
Kommer strax, ska bara tvätta av han, det går fort.. Öhh, han hade visst skitit oxå, ska bara byta blöja.. Ta lite mer te vett ja!!
Tio minuter senare:
-Ja men nu då, vart var vi??
-Herrejisses vilket tempo det är härhemma!! Är det alltid så här?? Hur fasen orkar du??
-Öhh tempo?? Så här är det alltid..
En duns i vardagsrummet och Samuel skriker allt vad han kan.. Kommer strax...
Oj oj..Lilla hjärtat har värsta bulan i pannan och Jonathan är snart uppe vid taket. Jisses vad snabb han är på att klättra nu för tiden!! Och vart fasen är Noelle?? Ok..Lugnt där då, hon sover under vardagsrumsbordet.. Jaja..
-Ja du, inte så lätt att få tid att snacka härhemma inte??
-Nää... Jag tror att Jonathan gick upp på övervåningen nu..
-Fasen å.. Måste hämta han. Sist hade han tvättat badrummet med toaborsten och sig själv med.. Du kan ju gissa vart han hittade vattnet? ( Nu garvar jag lite lätt hysteriskt innan jag springer efter.) Men va fan? Har du spytt, vad har du ätit nu då älskade lilla vän?? Mår du bra? Oj då, bajsat också, känner jag... Huva.. Det här måste bort!!
Passerar min vän i köket med en galen Jonathan under armen.. Har du koll på Samme?? Ok, tack tack.. I bakgrunden ringer telefonen.. Äh skit i den.. Får kolla vem det va sen.. Såå där ja.. Jonte klar..
-Vi kan väl snacka medan jag fixar lunch va?? Det går fort!
- Öhh ok.. Fast Samme verkar trött, jag lägger han!
-Åh gud så snällt.. Tack tack.. Då pratar vi efter det..
En halvtimma senare sover Samuel och Jonathan kollar på film.
-Jamen herregud nu då. NU ska jag lyssna..
- Äh det var inte så noga.. haha.. har fasen glömt vad det var... Känns bättre nu i allafall..
-Säkert?? För jag lyssnar gärna?
-Ja alltså det var bara...
Små tassande steg:
-Mamma, jag är vaken nu! Och jag är hungrig.
Noelle glider in i köket.. Och det var det..

Min vän åkte. Förvisso med ett glatt humör men jag undrar jag.. Fast å andra sidan. Vem fasen har tid att ha problem hemma hos oss?? Skitbra terapi! Man blir totalt hjärntvättad och när man åker härifrån ska man vara glad om man ens minns vad man heter än mindre vad man har för problem.

Så välkommen alla vänner.. Jag lyssnar  gärna om du behöver prata..
Ska bara.....

//M