Nu gråter jag så in åt helvete...

HERREGUD!!
Inget har du sagt lilla pyre.. Och så snubblar jag in på din blogg och får läsa detta:

"Min mamma och jag har inte haft det så lätt med varandra,
det vet nog både hon och jag fast vi aldrig pratar om det.
vad jag inte vet är om hon vet att hon faktist räddade livet
på mig, kan låta konstigt men den dagen hon bestämde sig
för att sluta med sitt missbruk så räddade hon livet på mig
och hon fick mig att känna betydelse och mening igen. när
hon va som mest aktiv så måste jag erkänna att jag hatade
känslan av att jag inte kunde hata henne, men idag förstår
jag att jag kunde inte hata henne för hon va allt jag hade som
höll mig levande även om hon sov mestadels av tiden.

min mamma är min stolthet, det hon gjort för sig själv
klarar inte många människor av. hon har klättrat upp på
toppen och idag hjälper hon andra människor att försöka
komma dit som hon är. jag och min mamma delade inte
mycket av den där känslan kärlek i mina ungdoms år,
men vi delar det dubbla och mer där till idag, hon finns
alltid där och hon får mig att skratta när jag som mest vill
gråta och hon  stöttar mig i mina svårtaste stunder,
jag älskar dig mamma, för den du är och för allt du är!
jag känner ingen med ett större hjärta en vad du har!"

Det här läser jag alltså på Jhennys blogg och nu kan jag inte sluta gråta. JÄKLA skitunge..
FASEN vad jag ÄLSKAR dig!
Och så gråter jag lite till..

Isch...Det här gick verkligen rätt in i hjärtat.

Kram//M